Många tankar om livslångt lärande (och skriva för webben)

Den här veckan har jag funderat över vilka kunskaper dagens elever behöver i arbetslivet och i framtidens yrkesliv genom att undersöka min egen erfarenhet och ge konkreta tips i slutet av texten.

Det är lätt att begränsa tänkandet till bara datorer och programvaror som en färdighet, hantverket att kunna arbeta med en dator. Men det är så mycket mer än PIM för de unga. Jag har tidigare läst boken "livslångt lärande" (2006) som ger en bra grund om begreppet. Men jag tror inte ens författarna skulle förutsett att en amerikan beräknas ha 10-14 jobb innan han/hon fyllt 38år (i filmen Did You Know 2.0).

Jag behöver ett helt nytt grepp om livslångt lärande och framförallt informellt lärande kopplat till identitetsbildning. Mark Prensky pratar om digitalt infödda och digitala turister som en beteckning på de som växt upp med eller utan IT. Men någonstans verkar poängen gå förlorad och frågan om livslångt lärande tappas bort. Människan är i ständig utveckling och sätts i nya miljöer, nu även digital, som kräver en upprepad omvärdering.

Blir inte de digitala turisterna mer och mer lika de digitalt infödda genom sitt behov av livslångt lärande? Eller är det tvärt om, att de digitalt infödda snabbt förpassas till digitala turister när de hittat sina roller i samhället och inte utvecklas längre? Genom att fundera kring mitt egen livslånga lärande (inom IT) kan jag känna drivkraften i utvecklingen och jämföra med idag.

Funderingar kring eget livslångt lärande

För 10 år sedan fick jag ADSL med svindlande 2Mbit, jämfört med 56K ett par år innan. Plötsligt kunde jag vara uppkopplad och nåbar dygnet runt till ett fast pris. Något år senare uppgraderade jag min dator till Windows XP med alla nya program som fanns där oftast mer eller mindre gratis på Internet. Min sambo hade MAC, en trygg miljö för henne som arbetsdator hemma.

Runt den tiden fick jag jobb som distansutbildnings-tekniker på en KK-finansierad gymnasieskola där jag var ansvarig för fyra lärsalar i fyra olika kommuner. Skillnaden mellan elever och lärare, som användare, var stor. "Life will find a way" är den enkla referensen jag ger här.

I början av Facebook-eran blev jag inbjuden av en kompis på ett Norskt universitet. Jag hade bara en vän där, som bodde i Norge. För att lägga till kontakter tvingades jag lämna ut mina kontouppgifter till mina sociala nätverk. Jag vägrade. Något år senare hade ett par universitetskamrater skaffat Facebook. Nu gick det att skicka inbjudningar direkt till e-postadresser. Idag är det fortfarande otänkbart att lämna ut kontouppgifter till sitt sociala nätverk, men inte i begynnelsens tider. Men teknikens villkor för ett par år sedan kommer ingen ihåg idag.

Med en bra dator och snabbt internet blev det möjligt för mig att följa en utbildning på distans via videkonferens. Läraren läste innantill från sin egen PowerPoint presentation som kunde laddas ner. Deltagarna såg inte varandra. Vid ett tillfälle fick jag reda på i förtroende att jag var den enda deltagaren på föreläsningen den kvällen. Läraren var helt nöjd med att föreläsa för en kamera (som antagligen spelade in hela föreläsningen) och bläddra i ett PowerPoint dokument och ibland snegla på chatten efter frågor.

Senare hamnade jag som bildproducent i en distansutbildning/konferenssal på SU. Jag hade tidigare kompetens genom utbildning och jobb men att sköta en studio var nytt. Det var en bra utmaning och jag lärde mig nya programvaror och fick förståelse för hantverket i att hantera flera kameror live. Även den pedagogiska delen i att skriva guider och hålla introduktionskurser hjälpte mig att lära mer genom att hitta svar på användarnas frågor.

Summering

Genom tidigare erfarenheter ser jag en tydligt behovsbaserat lärande. Mitt livslånga lärande inom teknik och lärande är inte som ett vattenglas som fylls på, utan mer som ett träd som växer och blommar under årstiderna och blir allt stadigare. Men det är en illusion.

Det är en lockande men bedräglig metafor att min identitet är stadig som ett träd. I verkligheten är det en skogsdunge med många identiteter. Teknik är bara en av många (yrkes)erfarenheter.

Unga idag kanske kan liknas vid en hel skog. "Det är ibland svårt att se träden för skogen som är i vägen" är ett populärt uttryck. De digitalt infödda är i den meningen de som ser att skogen är en massa träd. Och de vet att det är så lätt att plantera nya träd!

Konkreta tips

En annan stor skillnad är hur unga läser texter. Du som läster de här orden är vuxen. De unga läser nämligen bara ingressen som stod i början av inlägget. Därför är det viktigt att summeringen inte står i slutet utan ska stå direkt i början av inlägget. Men då missar läsare hela resonemanget till att göra en egen summering efter egna referenser.

Det är här lärarens roll kommer in i de digitala turisternas livslånga lärandet med hjälp till narration som ger djupare förståelse och hjälper till att bilda mer kunskap. Läraren måste också ta tid att ge referenser. Inbäddat i texten ovan finns flera länkar till källor som ger ytterligare en dimension till mer kunskap.

Genom att märka upp texten i fetstil ger jag också möjlighet att få en överblick i en stor svår text och leda läsaren hit genom en uppmärkt stig bland alla orden, en genväg. Symboler i ord eller bild kan också förmedla känslan läsaren ska känna som orkat läsa så här långt ;)