Jag överlevde och har återupptäckt egenskaper hos mig själv som jag nästan har glömt bort. Lokalsinne är av största vikt när fötterna är trötta och magen hungrig. Koll på penningar och sedlar i realtid är ett måste där ett kontokort inte finns till hands. Rätt kläder för rätt väder. Urgammal respekt för eld som förstärkning i berättelser. Och också att inte vandra bland brännässlor.
Med en stenåldersmobil helt utan WAP, GPS, GPRS, 3G och alla fancy tillbehör fick jag förlita mig helt på bra lokalsinne, muntligt överförd beskrivning av områden, historiska betydelser och sångtexter. Wikipedia har aldrig känts så långt borta.
Men jag upplevde en förstärkt känsla av gemenskap. Att vara totalt närvarande på en plats. Första dagen kliade det i fingrarna och jag ville Dela, Söka, Feedback. Efter ett tag gick det över, ungefär som att sitta på bio med mobilen avstängd.
Kommunikationen är inte samma nu som då. Ansiktsuttryck, röstlägen, kroppsspråk, sådant som gör digital kommunikation avskalat. Kontexten och den personliga fasaden är annorlunda. Berättar personens kläder om en adelsman eller en nyrik bonde? En underbart total avsaknad av varumärken (och frustrerande saknad efter Google).
Nu när jag har varit hemma en vecka och kurerar mig efter en förkylning står datorn på dygnet runt och X10 i fickan. Alltid uppkopplad. Alltid nåbar. Distribuerad. Multitaskning.
Jag anar att jag var mer social och effektiv under medeltiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.