Funderingar om OER

Internetsamhället och kampen om data
Stora skillnaden från förr och nu är att fokus har gått från tekniken och statisk linjär information, till att främja ett transparent och globalt deltagarsamhälle. Från teknik - till data - till socialisation. "Content is King" återkommer i cykler, den som äger data har också makten över användarna och i slutändan kapitalet.

Amazon följer ekonomiska modellen "The Long Tail" som innebär att företaget har mer data (produkter) än alla konkurrenter, där den samlade försäljningen av enstaka ovanliga produkter är lika stor som försäljningen av alla storsäljare som även alla konkurrenter har.

Nu senast är "molnet" hett där data och datorkraft som är utspridda över hela världens datorer ska samlas upp av gigantiska dataoperatörer med hjälp av internet. Samtidigt som data bara är data har en revolution växt fram i behandling och visualisering av data med hjälp av Webb 2.0 webbtjänster. Det innebär att den som har tillgång till all data även kan producera något användbart som Hans Rosling är fenomenal på.

Kunskapskonstnärer
Professor Rosling är en spektakulärt engagerande föreläsare men hans stora framgång är att han får tillgång till data som var för sig bara är tråkiga diagram, och lyckas sammanföra det likt en konstnär där summan ger mer än delarna. Genom Open Knowledge Foundation, Gapminder och Open Access är han del i ett enormt arbete för öppen spridning av data, istället för inlåsning av data, som kan få större betydelse än arbetet med Wikipedia. Vem kunde ana det här för bara 5 år sedan?!

Vad innebär det här för den vanliga människans kunskapsbildning? Vi får större insyn i det globala samhället som blir allt mer transparent. Klimatfrågor som förut granskades av olika länders experter blev tillgängliga för allmänheten med bilder och reportage och ledde till ett globalt upprop att rädda vår värld.

Öppen data i händerna på Hans Rosling ger en förståelse för global ekonomi och hälsa som alla kan resonera om och skapar opinion. Men det medför inte att nya öppna läromedel automatiskt hamnar i skolan, precis som Wikipedia och Wikibooks inte innebar slutet för tryckta läromedel.

Läromedel och ekonomi
Varför blir inte fler läromedel gratis för medborgarna, när kunskap finns gratis tillgängligt på Internet? Det finns inget ekonomiskt incitament för de med talang att tillverka läromedel att arbeta gratis. Den altruistiska människan finns inte, gratis arbete finns inte.

Till skillnad från för i tiden när vanliga arbetare behövde vända på varje krona finns det en fantastisk välfärd idag i västvärlden. Utbyte för arbete behöver inte alltid ges ett monetärt värde, uppskattning, erkännande och socialt behov kan ha större betydelse. Med Internet har det som förut var tidskrävande och kostsamt plötsligt blivit globalt tillgänglig för (nästan) alla.

Med allmän tillgång till (billig) internet och verktyg för publicering och socialisation har landskapet för läromedel förändrats radikalt. I den gamla skolvärlden var lärare och elever helt beroende av tryckindustrin för att få böcker att undervisa med. Läromedelsförfattare var helt beroende av de fysiska distributionskanaler som förlagen ägde för att nå en publik och få en inkomst av sitt arbete.

Jämför det idag när en vanlig lärare utan kunskap om typografi enkelt lägger upp ett dokument på Internet i Google Docs eller en gratis blogg. Omedelbart tillgänglig för alla över hela världen, läsbar i hemmet utan väntan på distribution, och dessutom möjlig att uppdatera utan kostnader utom tid för en enda person - läraren.

Tes - lärare som kulturarbetare
Jag påstår att lärare och de som producerar öppna läromedel är vår tids nya kulturarbetare. De är konstnärer som likt Hans Rosling gör det omöjliga där summan betyder mer än delarna hos mottagaren (eleven). Det är inte alltid lönsamt men ett arbete som vår kultur kräver ska produceras.

Bra läromedel ska inte låsas in i skolans digitala kassavalv, hotad av diverse licensproblematik. Läromedel borde hängas ut öppet för alla att beundra och inspireras av. Det hör till vår kultur och de som gör läromedel borde uppskattas likt konstnärer. Bra lärare borde sponsras av staten för att få mer tid till sin konst, för samhällets utveckling.

Tyvärr blir konstnärer oftast inte välmående av sin konst, men med Internet behöver vi i alla fall inte vänta tills denne är död för att få uppskattning...