Upphovsrätt - Reklam som kultur

Då media är en så stor del av vår kultur måste människor även tillåtas använda det för kunskapsbildning och identitetsbildning. Människor paketeras in i reklam överallt i det offentliga rummet. Reklam finns på gator, tunnelbana, bussar, tidningar, radio, TV och överallt på Internet. I det perspektivet är “fri television” ironiskt i skuggan av all reklam som tillåts i samhället. Vad skulle ett reklamfritt samhälle kosta i uteblivna intäkter till statskassan?

Vi omger oss också av reklam i det egna hemmet. Det är vanligt att tillverkarens namn står på produkter och med sitt varumärke förmedlar status genom kvalité, liksom de kläder vi bär. Bokhyllor är ett skyltfönster för den personliga identitet vi vill förmedla. DVD-hyllan visar upp de filmer som identifierar vår filmsmak och CD-hyllan enligt musiksmak.

I vår moderna reklambaserade mediekultur resonerar jag att upphovsrättskyddat material redan är en betydande del av vår historia, s.k. pupulärkultur. En historia som är färskvara i en digitaliserad global värld. Gör ett tankeexperiment och radera alla annonser och alla varumärken du kan se. Radera sedan allt du inte får kopiera vidare, böcker, filmer, musik, konstverk. Det är smått otänkbart, kvar blir något blekt som en svartvit rysk dokumentärfilm.

Det samma gäller nyheter som nu även finns i gratistidningar, och ofta är grund för diskussion på arbetsplats och i skola. Det är en del av vår historia och kultur, samtiden - nu mer global än någonsin, påverkar alla. Därför är det lite märkligt att skolor måste teckna avtal med “Bonus Presskopia” för att få kopiera och spara material från tidningar. Material som oftast redan är överförd till allmänheten på publika webbsidor.

Det uppstår en paradox när kulturen inte får delas, inte kan återberättas eller återskapas utan tillstånd för det som tillhör andra företag, som samtidigt är med och skapar kulturen. Ett lysande konstverk är “Campbell Soup” av Andy Warhol, är det reklam eller konst? Populärkultur.