Upphovsrätt - Remix som kultur

En smått filosofisk fråga är om det går det att skapa något nytt utan att använda det som redan existerar? Eller ”det finns ingen originalitet utan bara äkthet” som den unga tyska författaren Helene Hegemann skrev om plagiat till sin bok som något naturligt för hennes generation.

Nu när vår kultur är medieorienterad är det helt naturligt att använda de bitar som vi förstår och skapar nya meningar och dela med oss för att få tillbaka information som används i kunskapsbildning. Och ibland bara som ett kreativt experiment för ett gott skratt. Teknik och kunskap ökar antalet producenter explosionsartat, till följd att människor utan planer på inkomst av sitt material ställs inför absurda royaltykrav utan hänsyn till "Fair Use". I deltagarkulturen är alla producenter, inte bara journalister, fotografer och regissörer som äger en yrkestitel.

Redan som barn uppmuntras vi att bygga olika modeller av Legobitar där helheten blir större än bitarna i barnens fantasi. Barn gör kollage genom att klippa och klistra bilder från olika bilder i tidningar och skapa nya sammanhang som får igång ungas kreativa processer i berättandet. Men det blir problematiskt när materialet är digitalt och plötsligt kan spridas över hela världen.

Ett exempel på modern kreativ kollage är video-remixen “They’re Taking the Hobbits to Isengard” som blandar olika scener från filmen Sagan om Ringen. Utmärkande är att video och röster från upphovsrättskyddat material har lagts ut publikt på YouTube och får ligga kvar orörd även om YouTube granskar allt. En del klipp blir virala och skapar förmodligen mer intresse för en film och PR. En del fanfiction berättar alternativa historier som “Aragorn/Legolas You Are Beautiful”.

Tillbaka till frågan om det går att skapa något helt nytt. Förmodligen är allt helt beroende av samtidens kultur och intryck och tillgängliga verktyg. Det är allmänt känt att en del kända uppfinningar “ligger i tiden”. Telefonen uppfanns av Antonio Meucci, inte Graham Bell, och det finns många liknande historier. Ett aktuellt fall är den kinesisk författaren som hävdar att hans bok innehåller nästan samma historia som filmen Avatar.